Det finns nog ingen lärare som någonsin skulle vilja rädda livet på en elev, men om det skulle behövas är det bra om man är förberedd på det värsta. Som mattelärare och NO-lärare så träffar jag dagligen över 400 elever på mina lektioner och i korridoren. Utöver alla ungdomarna som går på skolan så är vi också ett 60-tal lärare och ytterligare ett tjugotal övrig personal. Det betyder att vi är cirka 500 personer på plats varje dag. Skulle det då vara konstigt om någon av dem drabbas av ett hjärtstopp eller andningsstopp? Nej! Och därför väljer jag och mina kollegor att vara förberedda.
Det är tur vår rektor tycker likadant, för han valde att vi skulle gå en utbildning. I den kursen som vi gick på under utvecklingsdagarna så fick vi lära oss hur man gör konstgjord andning, utför hjärtmassage och också hur man använder en maskin som kan få igång hjärtat om det har stannat. En defibrillator, eller hjärtstartare snarare. Den var mycket lättare att använda sig av än jag kunde trott och vem som helst kan faktiskt rädda liv med den om man bara kan lyssna på instruktioner. Efter kursen så pratade vi om våra erfarenheter och vad vi burit med oss från utbildningen och det slutade med att vi skaffade två såna maskiner som nu sitter uppsatta i skolan. Den ena i uppehålls rummet och den andra i matsalen. Då får vi ungefär lika långt till båda om någon får ett akut hjärtstopp mitt i skolan.