Här sitter man mitt i julledigheten och funderar. De allra flesta barnen såg fram emot att få ha lite ledigt och fira jul, men i en av klasserna finns det en kille som verkligen inte ville vara ledig. För enkelhetens skull kan vi kalla honom för Kalle, men han heter egentligen något annat.
Kalle kom fram till mig och frågade om det inte fanns skola över julen, så att han slapp vara hemma. Jag blev lite överraskad eftersom vi ganska länge pratat om julen och vad alla skulle hitta på och det fanns inga indikationer på att just Kalle inte skulle må bra. Jag förklarade för honom att skolan skulle vara stängd och jag kunde se hur besviken han blev.
Han berättade för mig att julafton var värst. Hans pappa brukade bli så full att han blev konstig och det var inte utan att jag fick et sting i hjärtat. Kalles jular hade aldrig varit bra och efter att han hade börjat prata fanns det knappt något stopp på honom. Han berättade för mig att tomten aldrig hade kommit till dem, och att han inte brukade få några julklappar alls. Varför glömmer så många vuxna av barns rättigheter? Inte för att det är en rätt att få fira jul, men alla barn har rätt att få vara barn och då ska vi vuxna inte dricka oss fulla och fördärva... Jag önskade att jag kunde erbjuda honom en fin jul, men det kan jag inte. Det enda jag kunde göra var att ringa soc och göra en anmälan. Jag hoppas vid Gud att Kalle får den hjälp han behöver, och även hans föräldrar.