Räkna med innehållet och koppla på källkritiken

Källkritik är ett förhållningssätt till en avsändare. Nja, snarare till fler avsändare men till mig som mottagare. För där börjar det. Med mig. Källkritik är något om det vardagliga. Avsändar- och mottagaransvar har jag talat mycket om på mina bloggar. Det är mycket viktiga saker vi behöver lyfta då vi undervisar, modellar och undersöker källan och dess värde. Låt oss tänka att vi har en flaska. Ja, inte bara tänka, vi tar en flaska med ett slags innehåll. Låt säga att vi tar en Smoothie av något slag som vi tycker om och kanske gillar. Jag tog en sådan. Jag skulle säga att flaskans innehåll var ca 2,5 dl. Det kan vara bra att ha som utgångspunkt.

*****************************

Innehållsförteckningen löd:

1 (ett) pressat äpple

13 (tretton)  pressade vindruvor

8 (åtta) körsbär

23 (tjugotre) blåbär

Några (vilket jag då undrar vad de menar med några då jag måste relatera till de tidigare antalet, jag antar därför utifrån dem att det är så försumligt lite att man absolut inte kan precisera detta några) droppar limejuice.

*************************************************************************************************************

Ja, det är allt. Jag betalade 38 kronor för det här. Innehållsförteckningen innebär att jag får information om någonting. Jag kan alltså börja grubbla på vad det är man givit mig, eller rättare sagt, vad det är jag är så villig att betala för. Nu börjar jag tänka i enlighet med Daniel H Pinks bok En helt ny värld, 2009, att det handlar om att någon varit väldigt duktig på att förpacka dessa få ingredienser så att jag är villig att betala för detta. Vad jag betalar för börjar jag ifrågasätta. Jag spar ju inte ens på flaskan. Jag njuter lite av den hälsoetikett som man så finurligt har tagit fram för att just få mig på kroken. Jag fastande, drack och hade inget att göra på den flygplats jag satt vid och väntade. Jag började studera innehållet i det jag redan druckit upp.

Källangivelserna är kanske givna. Det är en avsändare, en producent, och när jag sökte på just denna vara så kändes det en aning besvärligt att ta sig igenom för att få höra om de 23 blåbärens kvalitet, alltså, om de är 23 blåbär i min flaska så undrar jag var dessa kommer ifrån? Vilken kvalitet man har och hur man väljer ut just mina 23 blåbär? Jag skulle också gärna vilja ha information om ifall att limedropparna är så få att man kan kalla de droppar och hur man i så fall vet det?

Men som det mesta idag är blåbären komna från ett håll, limedropparna förhoppningsvis från samma lime, äpplet kan komma från ett helt annat håll och allt sätts samman på en annan plats. Så är det! I framtiden vet vi nästan ingenting om ursprungsplatsen om vi inte lär oss att titta mer noggrant på de saker som någon vill sända till oss.

Jag har kommit att bli mycket intresserad av källornas ursprung. Det är jag för att det är svårt och jag gillar utmaningar. Och det får jag – för om detta ska jag undervisa! Däri ligger utmaningen!

Matematikfunderingarna blir således:

  • alltså vad kostar varje ingrediens för sig?
  • hur mycket är det jag har att lägga i min mixer, dvs hur mycket är dessa ingredienser i realiteten?
  • vad väger vindruvorna?
  • hur många procent av innehållet består av vindruvor?
  • vad kostar vindruvorna?
  • är det rimligt att betala så här mycket?
  • vad kostar det att ta fram en etikett som gör att en kvinna i mitten av livet köper en sådan flaska?
  • hur mycket kostar marknadsföringen?
  • tycker ni att jag låter som Hej Konsument?

Anne-Marie,

från sin balkong en dag som denna!

Jag har ju matten i magen nu!

Jag hade planerat in bråk på matematiklektionen. Eleverna tyckte vi hade haft ätmatte när lektionen var slut. Några apelsiner, en skärbräda och en kniv och vips så var eleverna i full fart med att äta matematik – de fullkomligt surplade och sög i sig bråkdelarna – fjärdedelar, åttondelar och till och med tre fjärdedelar – tugg, smask och slurp! En del av  bråken fastnade till och med i tänderna deklarerade en elev och visade vad som hade fastnat mellan framtänderna.

”Wow, jag har ätit matematik! Jag kommer ju att tänka på matte hela dagen för jag har ju fullt med matte i magen nu, sa en elev och sprang ut på rast”.

”Kan vi inte ha ätmatte varje lektion?”

””Tänk att man kan göra matte i magen!”

Vem kan påstå att matematik är tråkigt när det kan vara så underbart gott, smaskigt och en aning kladdigt.

//Marie

Matematikens skönhet – bara att njuta!

Fågelvägen

En helt vanlig matematikuppgift, i en helt vanlig matematikbok men ändå så väldigt obekant för eleven som skulle lösa uppgiften. Jag förstod inte heller först:
- Vi hittar inte Fågelvägen, sa den ena eleven medan elevens finger for fram och tillbaka över kartan som var inritad i matematikboken.
- Nähä, svarade jag och dök ner med huvudet nära kartan för att se var Fågelvägen var. Och genast förstod jag!
- Vet ni vad fågelvägen är? frågade jag.
- Näääää! Jag har aldrig hört ordet förut, sa den andra eleven.

Och så förklarade jag fågelvägens betydelse. Fnissigt värre blev det där och då i den situationen. Bekymmersamt om eleven inte vet vad begreppet ”fågelvägen” betyder. Ofta är det inte själva matematiken som ställer till det – det är snarare ordförståelsen och begreppen som blir en aning knepiga.

// Marie

Matematiska fjärilar i magen

Idag har jag undervisat i matematik. Det resulterade i att jag efter ett tag ingick i det matematiska. Jag blev deltagande i matematiken. Därigenom lade den som vara i undervisning ihop ett och annat. Jag gjorde också det. Jag adderade en hel del tankegångar som jag inte hade tidigare. Jag införde också en slags ny form av utvärdering där eleven omedelbart kunde signalera till mig om eleven fick fjärilar i magen. Dessvärre hade eleven matematiska fjärilar i magen redan då eleven kom. Så jag använde utvärderingarna till att se till att de matematiska fjärilarna blev lite lugnare och att eleven kunde ingå i samspelet med mig och uppgiften utan att vara orolig.

Dessvärre oroade det mitt pedagogiska hjärta. Hur kan en liten en så snart bli orolig i matematiken där samma lilla dagligdags delar upp saker och ting och på annat sätt nyttjar matematiken i sin praktik.

Anne-Marie

Gästbloggare nr 1 - förskollärare Susanne

Jag är så glad att vi får in lite förskoletankar här på http://matemaitkundervisning.se.

Allt började med att jag hittade en artikel i Nämnaren om en förskola som arbetade med matteväskor. En matteväska är en väska fylld med olika matteövningar som barn i 3-5 års åldern kan arbeta med tillsammans med sina föräldrar och väska lånar man hem. Ett mycket bra sätt att lyfta matematiken och avdramatisera den, stärka samarbetet mellan förskola och hem samtidigt som barnen och föräldrarna upptäcker matematiken i vardagen tillsammans. Jag blev så inspirerad att jag tog kontakt med förskollärarna Rakel och Susanne som skrivit artikeln. Vi har mailat fram och tillbaka och de har varit till mycket stor hjälp då jag nu har gjort matteväskor till förskolan där jag arbetar. Det är intressant för mig som lärare att upptäcka vad matematik för förskolebarn är. Det är också fantastiskt inspirerande att Rakels och Susannes idéer nu finns hos oss. Nu när väskorna nästan är klara ska förskollärarna (som verkligen ser fram emot att få sätta igång) och barnen hos oss få använda dem och se vad som är bra och vad som behöver ändras.

Så här kommer vår första gästbloggare som bidrar med en bild (jag har tagit bort ansiktena eftersom jag inte vet om det är OK att publicera barnens ansikten) och lite tankar om när de mäter varandra på förskolan. Att få höra hur 3-5 åringar tänker om att växa, är underbart. Och till sist, skriv gärna en kommentar till Susanne, det vill man nämligen väldigt gärna ha som förstagångsbloggare ;)

”Jag skickar några tankar till dig som vi jobbat med nyligen. Det handlar om mätning och att använda det i vardagen, att jämföra och prata tankar. Språk och matte hör ju ihop.

Reflektioner med barnen:
Hur mycket har vi vuxit?
O och D har vuxit lika mycket. Är de lika långa då?

M och C har vuxit lika mycket! Är de lika långa? Varför inte? Vem är längst? Vem är kortast?

Alla barn har vuxit mycket! Fröknarna har inte vuxit någonting. Vem är längst. Varför är det så?

Växer alla lika mycket?

Varför blir några barn längre än andra?
Varför är vuxna olika långa?

Sedan jämför vi. Barnen tror att de ätit mycket mat, det är därför de vuxit mycket.

Nu mäter vi fötterna. Idag blev det storlek på öronen som kom upp. Vi mätte och… barn och vuxna hade ca fem cm långa öron. Alltså växer inte öronen så mycket förstod de”.
// Marie

Mattebron

Att vara en del av ett nätverk är fantastiskt. Det innebär att jag hela tiden  får ta emot och sedan kan ge det till någon annan. Igår tog jag emot mattebron, nu ger jag mattebron.se till dig.

Marie

Klicka och klicka på – matematiska klick

Klicka och klicka dig vidare!

Anne-Marie

Moderna uttryck

DELETA, ADDA och PARTA på

Språk utvecklas som bekant genom att det används. Tillgängligheten gör att vi märker när ord och uttryck blir försvinnande gamla eller när de förändras i takt med brukarnas fantasi och kreativitet.

Men hur är det då med tysta språk? Språk som man förväntas dela men mycket sällan har fått göra. Jag tänker på matematiken. Visst är matematikspråket ett vardagsspråk, brukat och använt. Det är ett integrerat språk utanför klassrummet. På andra arenor hörs och syns det. Det lånas och läggs till från andra språk, det försvinner och dras bort ord från matematikbokens fasta beskrivningar  – kort sagt matematikspråket är också ett område som förändras. Precis som andra språk förnyas det. Till skillnad från andra språk är matematikspråket fortfarande tyst och outtalat i klassrummet. Vilket hindrar oss från att ta aktiv del i dessa förändringar. Hur hör vi det i klassrummet? Och om vi hör det hur kan vi stötta själva begreppen i klassrummet – det aktiva språket som vi måste hjälpa eleverna att erövra.

Jag höll en matematikgenomgång med min klass. Jag demonstrerade det nya. Jag gjorde matematiken så synlig. Jag applicerade jag det jag visade till något hämtat ur  vardagen. Jag öppnade upp för dialog med problemet och med eleverna. Men det ville sig inte. Ju mer jag synliggjorde desto tveksammare ansikten framför mig. Jag delade ingenting med min klass. Jag delade inte uppgiftens språk med dem. Det är en utmaning att inte nå fram. Generösa elever tänker jag. Jag får alltid försöka igen.

Trots mitt nya försök lyckades jag skapa mer förvirring och vilsevandring bort förståelsen. Ju fler lärarord ju fler borttappade ansikten. Misslyckandet var ett faktum. Ansvaret mitt. En elev ställer sig upp

-          Du, säger han. Jag tar över. Jag tror jag förstår vad du vill berätta. Gå och sätt dig.

Sagt och gjort. Han ritar upp något på tavlan…

- Det Anne-Marie försöker förklara för oss kanske vi kan berätta om… hur många spelar…? Han nämner ett dataspel. Nästintill samtliga räcker upp bejakande händer. Han fortsätter… men nu är det latin och vilsespråk för mina öron. Eleverna är med. Aha…ljuden spricker fram ur förståelsemunnar. Nästan omedelbart blir det diskussion. Levande diskussion.

Jag är lärande tyst. Äger inte språket. Förstår inte orden. Är utanför gemenskapens sammanhang. Ser och lyssnar. Upptäcker den stora aktiviteten vilken den gemensamma plattformen, arean, utgör. Jag vilar mot det omkretsande staket… lyssnar in…

-     det är bara att adda

-      men om du deletar…

-      sen kan man parta på det där

Gånger? Multiplikationens vardagsord finns kvar! Jag är med! Genom att deleta min närvaro kunde eleverna adda med sitt språk. Vi partade på processen! Jag tänker multiplikation… hur många gånger bättre är det inte med sann och verklig elevaktivitet… hur många gånger bättre är inte det!

Anne-Marie

Jag blev förvånad idag

- Nä, jag kan inte skriva 2 som svar här, sa eleven och pekade på sin matteuppgift.
- Berätta, sa jag.
- Jo, eftersom det blev svaret 2 på båda frågorna före den här, så tror jag inte att man kan skriva 2 på det här svaret också.

Jag blev så förvånad. Insåg inte att elever kan tänka så här. Det tror jag är viktigt för oss lärare att veta.
Trevlig påsk!

// Marie