 För mig har det blivit allt viktigare att koppla matematiken till verkligheten. Ja det låter en aning tillspetsat, men matematik kan inte enbart vara kopplat till skolan, ett klassrum eller ett grupprum. Matematiken finns var du än tittar - hemma, i badhuset, i ridhuset, på fotbollsplanen, i skolan, i affären, i pojk- och flickrummet, på motorvägen, på TV, i tidningen, på radio, på bio, på konserte, på cykelturen … ja precis överallt.
Därför tycker jag att ordet utematemtik eller utemattte är ett ord som känns lite… omodernt. För mig finns det inte innematte eller utematte, för mig finns matematiken överallt. Jag vill nog kalla det överalltmatematik.
Och att ha matematik ute har jag absolut inget emot – det är bara spännande, intressant och verklighetsanpassat.
// Marie
Ett ungefärligt klassrum är 7 x 8 meter. Men innehållet i klassrummet kan inte mätas i kvadratmeter. Klassrummet är en konstruktion för att ta sig vidare och bygga innehåll. Vi kanske kan tänka volym istället. Om vi tänker volym så måste vi också gå från yta till innehåll. Så tänker jag om klassrummet. Sen ser jag nog klassrummet som en utsiktsplats där vi gemensamt skapar horisonter och lär oss om något som är mycket, mycket större än några fjuttiga kvadratmetrar och ett innehåll vars rumslighet inte vet några gränser.
Anne-Marie
Det kom in en klass. De satte sig ned. Två killar hade tagit med sig en tidning som de hittat. Det var en katalog med priser och massor av smycken. De satte sig ned och pratade massor. De vände sig mot varandra och uttalade jättesummor korrekt. Jag blev genast nyfiken och lyssnade mycket noggrant på deras samtal. Smycken betecknas med K. Karat. Detta grubblade killarna på.
- Det handlar om något med guld.
- Man kanske betalar med K- någonting. Annars står det ju Kr?
Så bläddrade de vidare. De såg en jättekedja, halsband som vägde massor. Den var dyr. Den kostade… ?
- Kan du se vad den här kostar? frågade killarna den man som satt intill. Nu var han inkluderad och alla fokuserade sig på innehållet. Nu blev jag också pratnyfiken.
 
- En sån där vill jag ha, sa ena killen och pekade på en krona.
Nu börjar jag tänka. Hur förstår de alltsammans. Det är kronor att betala med, det är karat att beskriva guldet och kronor att ha som smycken. Jag skulle nog gärna vilja ställa lite frågor. Vilket jag nu också gjorde. Killarna gick i årskurs ett. Jag nämnde ingenting om matematik. För det var inte det som killarna ägnade sig åt. Nej, de grubblade på vardagligheter såsom ord, matematik, läsande och samtalande.
- Hur mycket är det här egentligen? frågade killen. Han vände sig till mig och fortsatte – alltså hur gör man med dom här siffrorna?
Det är så här det ska vara. Det är barnens intresse som skall vara pedagogens ingång. Nu var vi fyra i utvecklingszonen. Ungarna i sina funderingar, jag i mina lärarfunderingar och väl medveten om min roll i denna utvecklingszon och mannen som inte alls var pedagog utan mer en bra vuxen med ett öga för barn som undrar över saker och ting. Jag tänkte – mer av just det vi nu gör. Vuxna som visar sitt genuina intresse för det som barnen intresserar sig för. Jag tänker – jag anar horisonten i barnens lärande och jag vill tänka på min roll i denna framtid. Att på något vis visa att den finns där. Från här och nu till därframme och sedan.
Skola är just här på pendeltåget. Här är skola fullt ut. Det finns inga kvadratmetersbegränsningar. Vi är i faktisk rörelse.
Jag blev pedagogiskt rörd, som alltid!
AnneMarie
Källkritik är ett förhållningssätt till en avsändare. Nja, snarare till fler avsändare men till mig som mottagare. För där börjar det. Med mig. Källkritik är något om det vardagliga. Avsändar- och mottagaransvar har jag talat mycket om på mina bloggar. Det är mycket viktiga saker vi behöver lyfta då vi undervisar, modellar och undersöker källan och dess värde. Låt oss tänka att vi har en flaska. Ja, inte bara tänka, vi tar en flaska med ett slags innehåll. Låt säga att vi tar en Smoothie av något slag som vi tycker om och kanske gillar. Jag tog en sådan. Jag skulle säga att flaskans innehåll var ca 2,5 dl. Det kan vara bra att ha som utgångspunkt.
*****************************
Innehållsförteckningen löd:
1 (ett) pressat äpple
13 (tretton) pressade vindruvor
8 (åtta) körsbär
23 (tjugotre) blåbär
Några (vilket jag då undrar vad de menar med några då jag måste relatera till de tidigare antalet, jag antar därför utifrån dem att det är så försumligt lite att man absolut inte kan precisera detta några) droppar limejuice.
*************************************************************************************************************
Ja, det är allt. Jag betalade 38 kronor för det här. Innehållsförteckningen innebär att jag får information om någonting. Jag kan alltså börja grubbla på vad det är man givit mig, eller rättare sagt, vad det är jag är så villig att betala för. Nu börjar jag tänka i enlighet med Daniel H Pinks bok En helt ny värld, 2009, att det handlar om att någon varit väldigt duktig på att förpacka dessa få ingredienser så att jag är villig att betala för detta. Vad jag betalar för börjar jag ifrågasätta. Jag spar ju inte ens på flaskan. Jag njuter lite av den hälsoetikett som man så finurligt har tagit fram för att just få mig på kroken. Jag fastande, drack och hade inget att göra på den flygplats jag satt vid och väntade. Jag började studera innehållet i det jag redan druckit upp.
Källangivelserna är kanske givna. Det är en avsändare, en producent, och när jag sökte på just denna vara så kändes det en aning besvärligt att ta sig igenom för att få höra om de 23 blåbärens kvalitet, alltså, om de är 23 blåbär i min flaska så undrar jag var dessa kommer ifrån? Vilken kvalitet man har och hur man väljer ut just mina 23 blåbär? Jag skulle också gärna vilja ha information om ifall att limedropparna är så få att man kan kalla de droppar och hur man i så fall vet det?
Men som det mesta idag är blåbären komna från ett håll, limedropparna förhoppningsvis från samma lime, äpplet kan komma från ett helt annat håll och allt sätts samman på en annan plats. Så är det! I framtiden vet vi nästan ingenting om ursprungsplatsen om vi inte lär oss att titta mer noggrant på de saker som någon vill sända till oss.
Jag har kommit att bli mycket intresserad av källornas ursprung. Det är jag för att det är svårt och jag gillar utmaningar. Och det får jag – för om detta ska jag undervisa! Däri ligger utmaningen!
Matematikfunderingarna blir således:
- alltså vad kostar varje ingrediens för sig?
- hur mycket är det jag har att lägga i min mixer, dvs hur mycket är dessa ingredienser i realiteten?
- vad väger vindruvorna?
- hur många procent av innehållet består av vindruvor?
- vad kostar vindruvorna?
- är det rimligt att betala så här mycket?
- vad kostar det att ta fram en etikett som gör att en kvinna i mitten av livet köper en sådan flaska?
- hur mycket kostar marknadsföringen?
- tycker ni att jag låter som Hej Konsument?
Anne-Marie,
från sin balkong en dag som denna!
Jag hade planerat in bråk på matematiklektionen. Eleverna tyckte vi hade haft ätmatte när lektionen var slut. Några apelsiner, en skärbräda och en kniv och vips så var eleverna i full fart med att äta matematik – de fullkomligt surplade och sög i sig bråkdelarna – fjärdedelar, åttondelar och till och med tre fjärdedelar – tugg, smask och slurp! En del av bråken fastnade till och med i tänderna deklarerade en elev och visade vad som hade fastnat mellan framtänderna.
”Wow, jag har ätit matematik! Jag kommer ju att tänka på matte hela dagen för jag har ju fullt med matte i magen nu, sa en elev och sprang ut på rast”.
”Kan vi inte ha ätmatte varje lektion?”
””Tänk att man kan göra matte i magen!”
Vem kan påstå att matematik är tråkigt när det kan vara så underbart gott, smaskigt och en aning kladdigt.
//Marie
En helt vanlig matematikuppgift, i en helt vanlig matematikbok men ändå så väldigt obekant för eleven som skulle lösa uppgiften. Jag förstod inte heller först:
- Vi hittar inte Fågelvägen, sa den ena eleven medan elevens finger for fram och tillbaka över kartan som var inritad i matematikboken.
- Nähä, svarade jag och dök ner med huvudet nära kartan för att se var Fågelvägen var. Och genast förstod jag!
- Vet ni vad fågelvägen är? frågade jag.
- Näääää! Jag har aldrig hört ordet förut, sa den andra eleven.
Och så förklarade jag fågelvägens betydelse. Fnissigt värre blev det där och då i den situationen. Bekymmersamt om eleven inte vet vad begreppet ”fågelvägen” betyder. Ofta är det inte själva matematiken som ställer till det – det är snarare ordförståelsen och begreppen som blir en aning knepiga.
// Marie
Idag har jag undervisat i matematik. Det resulterade i att jag efter ett tag ingick i det matematiska. Jag blev deltagande i matematiken. Därigenom lade den som vara i undervisning ihop ett och annat. Jag gjorde också det. Jag adderade en hel del tankegångar som jag inte hade tidigare. Jag införde också en slags ny form av utvärdering där eleven omedelbart kunde signalera till mig om eleven fick fjärilar i magen. Dessvärre hade eleven matematiska fjärilar i magen redan då eleven kom. Så jag använde utvärderingarna till att se till att de matematiska fjärilarna blev lite lugnare och att eleven kunde ingå i samspelet med mig och uppgiften utan att vara orolig.
Dessvärre oroade det mitt pedagogiska hjärta. Hur kan en liten en så snart bli orolig i matematiken där samma lilla dagligdags delar upp saker och ting och på annat sätt nyttjar matematiken i sin praktik.
Anne-Marie
Jag är så glad att vi får in lite förskoletankar här på http://matemaitkundervisning.se.
Allt började med att jag hittade en artikel i Nämnaren om en förskola som arbetade med matteväskor. En matteväska är en väska fylld med olika matteövningar som barn i 3-5 års åldern kan arbeta med tillsammans med sina föräldrar och väska lånar man hem. Ett mycket bra sätt att lyfta matematiken och avdramatisera den, stärka samarbetet mellan förskola och hem samtidigt som barnen och föräldrarna upptäcker matematiken i vardagen tillsammans. Jag blev så inspirerad att jag tog kontakt med förskollärarna Rakel och Susanne som skrivit artikeln. Vi har mailat fram och tillbaka och de har varit till mycket stor hjälp då jag nu har gjort matteväskor till förskolan där jag arbetar. Det är intressant för mig som lärare att upptäcka vad matematik för förskolebarn är. Det är också fantastiskt inspirerande att Rakels och Susannes idéer nu finns hos oss. Nu när väskorna nästan är klara ska förskollärarna (som verkligen ser fram emot att få sätta igång) och barnen hos oss få använda dem och se vad som är bra och vad som behöver ändras.
Så här kommer vår första gästbloggare som bidrar med en bild (jag har tagit bort ansiktena eftersom jag inte vet om det är OK att publicera barnens ansikten) och lite tankar om när de mäter varandra på förskolan. Att få höra hur 3-5 åringar tänker om att växa, är underbart. Och till sist, skriv gärna en kommentar till Susanne, det vill man nämligen väldigt gärna ha som förstagångsbloggare 
”Jag skickar några tankar till dig som vi jobbat med nyligen. Det handlar om mätning och att använda det i vardagen, att jämföra och prata tankar. Språk och matte hör ju ihop.
Reflektioner med barnen:
Hur mycket har vi vuxit?
O och D har vuxit lika mycket. Är de lika långa då?
M och C har vuxit lika mycket! Är de lika långa? Varför inte? Vem är längst? Vem är kortast?
Alla barn har vuxit mycket! Fröknarna har inte vuxit någonting. Vem är längst. Varför är det så?
Växer alla lika mycket?
Varför blir några barn längre än andra?
Varför är vuxna olika långa?
Sedan jämför vi. Barnen tror att de ätit mycket mat, det är därför de vuxit mycket.
Nu mäter vi fötterna. Idag blev det storlek på öronen som kom upp. Vi mätte och… barn och vuxna hade ca fem cm långa öron. Alltså växer inte öronen så mycket förstod de”.
// Marie
Att vara en del av ett nätverk är fantastiskt. Det innebär att jag hela tiden får ta emot och sedan kan ge det till någon annan. Igår tog jag emot mattebron, nu ger jag mattebron.se till dig.
Marie
|
|
För mig har det blivit allt viktigare att koppla matematiken till verkligheten. Ja det låter en aning tillspetsat, men matematik kan inte enbart vara kopplat till skolan, ett klassrum eller ett grupprum. Matematiken finns var du än tittar - hemma, i badhuset, i ridhuset, på fotbollsplanen, i skolan, i affären, i pojk- och flickrummet, på motorvägen, på TV, i tidningen, på radio, på bio, på konserte, på cykelturen … ja precis överallt.
Er respons